4e december

Orkar du inte läsa allt det som jag skrivit idag så är här en sammanfattning: Grattis kull 1!

Idag är det två år sedan jag tog steget och blev uppfödare för idag fyller första kullen två år. Jag är en nyfiken person och som de flesta människor lite egoistiskt. Jag ville helt enkelt veta vad jag hade i ryggsäcken på min nästa hund, och nästa..så jag tänkte att jag som är uppvuxen på en gård med hästavel och fåravel nog ska kunna fixa detta att vara hunduppfödare. En kull kan jag ta i alla fall. Ska jag ta en kull så kan jag lika gärna ansöka om kennelnamn, ska det göras ska det göras ordentligt.
I tonåren tyckte jag det roligaste man kunde läsa var skrifter om Flyinges hingstar och Privata hingstar. Jag samlade på alla urklipp från tidningen Ridsport som handlade om intressanta hingstar. Vårt stamsto hette Påsklilja och var efter Logik och sedan blev det Diamant, Unesco, Mowgli som låg bakom hennes föl. Jag ville vi skulle använda Little Boy på Mowgli-stoet och det resulterade i ett diplomsto som jag fick springa runt på Elmia och visa upp och dessutom rida på kvalitetsvisning. Hon hade säkert fått ännu bättre poäng om någon annan visat men mamma lät mig få chansen och jag fick råg i ryggen och ett minne för livet. När min älskade son föddes och visade sig vara allergisk mest mot hästar avstod jag från det som dominerat mitt liv dittills. Hundar var han inte alls lika allergisk mot men jag väntade flera år då jag bara följde med Tuula lite på träffar innan jag så köpte lilla rödtotten Tessie. Som en extra åtgärd har vi avgränsat hundarnas domän till att gälla kök och hall. Jimmie har inte känt av något obehag så allt fungerar utmärkt. Häst och nyklippt gräs är det enda som ger synbar reaktion numer.
När jag började leta hane till Tessie så frågade jag runt hur jag skulle kunna tänka i mitt val. Av någon fick jag rådet "Ser du en hund du gillar så ta reda på vem som är fadern" och "Ta gärna en beprövad hane första gången". Jag var på utställning och såg några hundar som var sådana som jag önskade. Det var Bay of Fundys Vilde Vigorius och Vildandens Blåmussla af Spirtas. De verkade så avslappnade, positiva och trygga på samma gång. De hade samma pappa och jag frågade om råd och allt stämde. Jag pratade med Tasses uppfödare, Tessies uppfödare och Tasses matte och sedan var allt bestämt. Tasse bor i Uddevalla så dit for jag och Tessie för två år sedan minus två månader. Hon ville inte först, då försökte Tasse leka igång henne genom att skälla på henne...det hjälpte inte. När han lekt och skällt sig trött och la sig ner med lång hängande tunga gick hon fram, luktade på honom och konstaterade att han var trevlig när han var lugn och så ställde hon upp sig. Två parningar blev det och sedan åkte vi hem.
Fem valpar tittade ut, idag för två år sedan. De fick namn efter indianstammar för Tasse heter Vargtass och det tycker jag låter som en indian (Bröderna Cartwright?). Eddie ville ha en wachtel men jag ville att vi skulle spara en valp och låta honom bli självständig så kunde det väl också bli bra. Jag sparade den killen som alltid gick ut i hallen först när det kom gäster och som hellre stannade med sin bror hos kråkor och andra fåglar än följa med flocken på promenad. Det har varit en liten sorg att han blev kryptochid för då kan man inte avla på honom och han är en sådan hund som jag skulle valt som hanhund. Han är underbar ändå och vi fick den jakthund vi önskade. Vi fick dessutom en smörgåstjuv, en rymling ut på vägen, en kelkompis, en herre på täppan och en underbar apportör. Jag kan inte avla på honom men hans syster, som jag visseligen inte känner lika väl, är otroligt lik honom och hon ska förhoppningsvis bli mor till kull nr tre. Den där brodern, Chinook, som också älskade vilt över mig och sina syskon ger sin husse många jaktupplevelser nu. Han stöter det mesta men vildsvin vill inte husse att han ger sig på. Aramis bor i Norge och hade hans ben varit lite längre hade han fått fina priser när han och hans husse åker på utställning. Han får alltid beröm för sitt trevliga och hjärtliga sätt, lille Comanche som blev Aramis. KjellErik har skickat rapport till mig varje månad sedan han fick hem sin hund! Jag har via bilder och små berättelser kunnat följa Aramis uppväxt och det gör mig varm och glad. Tack Kjell Erik! Mic Mac bor i Danmark och honom hör jag inte mycket om så jag vet bara att han är en fantastisk spårhund, den bästa hans matte haft sa hon en gång. Han var här på funktionsbeskrivningen och då fick jag se att även han har koncentration och apporteringslust med sig i sitt arv. Vattenpassionen var det heller inget fel på. Nelly i Norrköping har varit här och jag har varit där och hon är en pärla! Hon har alla fyra tassarna på jorden och älskar att lära sig saker. Blir hennes valpar som hon så blir det stabila, tysta och arbetssamma små rödtottar med mörk härlig färg.
Grattis alla små indianer som idag blir två år och vuxna!
<3 Nelly, Chinook, Mic Mac, Aramis och Passe.