valpning

Nu är klockan 23. Jag är så trött så jag mår smått illa. Men jag är också såå glad att allt gått bra. Jag har knappt velat gå och lägga mig på kvällarna. Tessie har legat i köket och låtit som ett lokomotiv som ångar upp sig redo för start. Bilen har varit på verkstad så jag har fått cykla två dagar till jobbet, lämplig tid just kring dag 63...Det tog 3o minuter att cykla till jobbet i morse och 2o att cykla hem när min hjälpreda och systerdotter Tina ringde och sa att det var dags för valparna att komma ut. Mina goda kollegor tog hand om min klass de två lektioner jag hade kvar och när jag med andan i halsen kom hem hade valp ett och två tittat ut. Tuula var redan här. Tina hade hennes nummer också så vi var tre goda féer. Vi visste ju att de sett 6 foster på ultraljudet så när 6 var ute och det dröjde en timme var vi lite osäkra på om det hela var slut. Tuula skulle på möte så vinkade av henne och lovade smsa om det kom fler. Det blev tre snabba sms en halvtimme senare. Det något komiska är att jag försökt känna lite på magen för att se om det fanns fler...jag kände då inget..och så dyker tre upp. Två var lite medtagna, det hade varit en lång väntan för dem och de hade upplevt många sammandragningar innan det var deras tur så då var jag riktigt orolig ett par sekunder innan de började liva upp sig. Tina tog ut Tessie och jag bäddade rent i valplådan. Tänk att det blev nio stycken! Jag ska gå och vila mig, ska bara göra en kopp te när Tessie liksom sätter något i halsen...vi vänder oss mot valplådan och det hänger en valp ut från Tessies mun, det är moderkakan och navelsträngen hon håller på att äta upp som hon satte lite i halsen! Vart kom den valpen ifrån?! Nummer tio var född och vi vågade inget annat än sitta kvar hos den trötta men lyckliga mamman. Hittills har vi sett till att alla valpar har ätit och de verkar må bra allihop. Tina kommer i morgon och nu ska jag sova!
Jag ska skriva åt er. Jag läste i gästboken och TACK för alla grattisar! Bilder och blogg får det bli, men inte mer nu. //Marie