söndag 25e april

Jag är lycklig och skiner som en sol! Det har hänt en del sedan förra helgen och jag tar sakerna i tur och ordning, det kommer att bli ett långt blogginlägg idag!
Lydnadsträningen med Passe: Vi var bara två som dök upp på måndagens träning så vi fick en personlig tränare var. Jerker kommenderade mig. Jag har bara tränat Passe 15m i taget och nu plötsligt blev det flera minuters koncentration och han gick kanon hela vägen! (till och med helt om så höll han positionen). Träning i torsdags igen och det går framåt med alla små pusselbitar.

I onsdags var jag hemma hos en mor och dotter i Pukavik som äger en ung tollarfröken på ca 5 månader. Det är deras första hund och kände sig vilsna. Vi drack kaffe och pratade i en timme medan Jimmie var på badmintonen. De blev så tacksamma och glada så igår kom det en bukett blommor med blomsterbud hit till mig! En härlig gest som får mig att känna mig uppskattad!

I fredags packade jag väskan och hundarna i bilen och for upp till Gusum i Östergötland. Jag hade bokat en liten stuga på Yxningens camping. Stugan var helt ok fast kall! Det lilla värmeelementet klarade av att värma upp stugan till ca 15 grader men inte mer. Tur hundarna låg ovanpå täcket som små värmekällor. Mina hundar får bara sova i sängen när vi åker på semester så det är lite extra lyx och gemenskap då.
På lördag morgon städar jag ur stugan, skippar frukosten för den tänker jag köpa på jaktprovet, sätter mig i bilen och tänker "vad konstigt bilen lutar..." hoppar ur och upptäcker att vänster bakdäck är platt! Hej och hå, 36 mil hemifrån och en halvtimme till samlingen på jaktprovet! Då kommer kvinnan i stugan jämte ut och säger att hon ska också till jaktprovet så jag kan åka med henne dit. Tack Eva med labben!! Ta med sig det viktigaste, in i hennes bil och iväg. Inga vidare intermezzon inträffade. Passe var hund nummer två, första gick det inte så bra för och det kan man väl säga om Passes insats också. Fotgåendet fram och smygningen gick ok, lite bättre vill jag ha det men inget större fel. Tollingen var värdelös. Jag har tränat alldeles för lite på det TROTS att jag vet att jag måste. Fy på mig. Passe sprang ut och ville till vattnet, skytten, ankorna MEN framsteget är att han inte gjorde det. Han kom tillbaka till mig men jag fick säga till honom hela tiden. Det var endast min vilja som höll honom kvar på tollingstigen. Ibland tog han med sig föremålet tillbaka men jag hade laddat upp med flera i fickan så det var lugnt. Två enkelmarkeringar på vattnet sedan. Fast i skott och kast och full fart ut i vassen och forcerade den så det stänkte, tillbaka med anden själaglad och jag lika glad :) Nästa var han lite mer ivrig på och stack innan kommando men jag kallade tillbaka och han kom tillbaka. Det tycker jag också var bra gjort av honom, sedan stack han lika fint ut på den som på den första. Sedan var det skott och ett närsök, dvs ett linjetag längs med vattnet. Passe sätter raketfart rätt ut, hittar anden lätt, tar den i munnen och tänker en bråkdels sekund, lägger ner anden igen och fortsätter i samma raketfart ut på vidderna för att leta vidare :) Jag blåser inkallningssignal för döva öron och domaren frågar om jag kan kalla in hunden...varvid jag svarar att just nu tvivlar jag starkt på det. Jag frågar tillbaka om det är ok att jag går ut och hämtar min hund och Bosse tycker som jag att det är nog en bra idé. Jag springer ut några meter med viftande armar och Passe kommer, plockar upp den där anden och lycklig som en lärka lämnar han den till mig :) Behöver jag tillägga att vi fick en nolla... Jag är inte missnöjd för det hela är en träningssak så han lär sig att arbeta mer tillsammans med mig. Han är utvald i kullen för sin självständighet och uppmuntrad till att utnyttja den till att stöta rådjur. Nu ska jag bara lära honom att jakt på änder är en annan sak. Han hade jätteroligt på sitt upptåg och jag älskar den lille skiten. Vi återkommer när jag tränat lite mer.
Sedan kom hjälpande hand nummer två för dagen. Passe fick låna en bur i en bil så jag slapp ha honom jämte rutan när jag skulle köra Tessie. Det var skönt för det är trots allt en liten del av koncentrationen som blir sysselsatt med att undra vad han hittar på när jag bör ha fokus på Tessie.
Tessies fotgående och ansmygning gick jättebra. Första tollingen ville jag ha haft bättre. Den gick bra åt vänster men åt höger där skytten stod stannade Tessie upp och spanade lite innan hon kom tillbaka. Varje gång stannade hon lite hos skytten och spanande. Efter dubbelmarkeringen gick tollingen fläckfritt. Sedan kom en landdirigering och en vattendirigering som hon tog jättebra. Hon lyssnade direkt på mina signaler och jag behövde bara blåsa kanske tre gånger på varje inklusive närsökssignalen. På vattnet när jag gav ut-signal riktigt snurrade hon 180grader! Hon var lite tveksam när hon skulle i vattnet på dirigeringen. Det märktes att hon tyckte det var kallt. Liten tvekan men sedan rakt i och rakt ut. Det hela avslutades med ett sök som bestod av ett sumpområde (vass och vatten) och hon hittade fyra änder där lätt. Samma sak där så klaffsade hon lite långsamt, inte helt behagligt tyckte hon men hon gick genom hela området för hon hade doft i nosen som hon följde upp. Sedan tyckte domaren att hon skulle söka upp i backen och där hittade hon tre till, lätt och med god fart. Hon plockade de närmaste först så hon gick absolut inte förbi någon doft hon snappat upp. Söket hon gjorde var klockrent och underbart att se. När hon var på väg in med en så sköt de över huvud på henne men hon stannade inte ens upp för att titta, hon kom raka vägen in till mig med anden så jag kunde skicka henne igen. Hon fick ett första pris. Det är precis ett år sedan hon startade förra gången, då var det första gången i öppenklass och då fick hon också ett första pris, året innan fick hon första pris i nybörjarklass och på tollarspecialen så hon håller stilen den lilla härliga hårbollen. Nu har vi två ettor för olika domare och är kvalificerade för att starta i elitklass. Nu finns ju inte den klassen ännu men den ska ju komma år 2012 tror jag det är. Vi håller oss beredda så länge :)
Äventyret för dagen var ju inte slut i och med detta...jag hade ju bilen på campingen...och punktering. Då ställer fler vardagshjältar upp. Agneta och Tina Joonas skjutsar mig, hundar och ryggsäck till campingen och sedan medan jag uppsöker damernas sätter Tina igång med att ta ut min hundbur, hitta reservdäck och byter däck åt mig! Sedan puttrar jag de 36 milen hemåt i 80km/h.
Livet är fullt av äventyr. Och vardagshjältar!